På tisdagen opererades mina
tonsiller och ända sedan dess har jag luggit hemma och tyckt synd om mig själv. Själva operationen gick jätte bra och jag har mått helt okej. Var otroligt imponerad av sjukhuset och personalen, dom tog så bra hand om mig och var alla jätte trevliga. Min sjukhusfobi var som bortblåst.
Tycker inte ens att illamåendet eller det att det tar ont är det värsta, utan det att man
inte får eller kan äta varm, fast föda är absolut det tråkigaste. Det första jag frågade sjuksköterskan när jag vaknade var "Har jag fått mat?". Hon titta lite frågande och leendes på mig och svarade i stil med "Gullevännen, inte har du fått mat, du har blivit opererad". Jag fick ju inte äta före operationen vilket gjorde att jag var otroligt hungrig före, stressade i förväg av att inte få äta mat en vecka framöver. När jag vaknade efter operationen var hungern borta så i mitt efter-operation-piller-rus trodde jag alltså att jag fått mat typ i vätskeform medan jag sov. Så var det ju inte, men alltid kan man drömma. Som sjuksköterskan sa; "kanske du bara drömde om mat?".
Summa summarum,
jag är så otroligt sugen på mat i alla former. Har flera gånger funderat om jag borde beställa hem mat, såsom sushi, slänga det i mixern och hoppas på att det skulle gå och svälja och vara lika gott som vanlig sushi :/ Kanske inte. Har spenderat timmar åt att titta och like:a mat bilder på Instagram och planerat flitigt i mitt huvud vad allt jag ska äta när jag väl får. Har tänkt hur hemskt det måste vara att leva utan mat. När mat inte är en självklarhet för alla. Har tänkt hur vi tar mat som en självklarhet i vår vardag och hur vi inte känner ångest av att lämna mat eller kasta bort mat. Hemskt hemskt hemskt.
En av de främsta orsakerna till att jag blev vegetarian för 3 månader sedan var att jag vill att det ska finnas mat i framtiden. Att det ska finnas en välmående jord i framtiden. Jag gjorde inte det beslutet för djurens skull, utan främst för människans skull (låter själviskt, I know). Ju mer jag dock läst om saken har jag funderat mer på djurens välmående, på allas gemensamma välmående. Har absolut ingenting emot folk som äter kött eller handlar oekologiskt, det är allas eget val. Jag älskar hur kött smakar, men jag har helt enkelt kommit fram till att smaken inte är värt plågan, inte för mig. Lidandet som planeten och djuren utsätts för. Jag tänker helt enkelt på framtiden och ser det som en investering i mig själv och för allas vår jord. Dessutom vet jag att jag inte skulle klara av att slakta ett djur själv, jag bara sku inte kunna göra det (En fisk har jag rensat och det kändes visserligen naturligt när man själv hade fiskat den, men en hel ko? En höna? En gris? Hmm..) Eftersom jag inte klarar av det, så behöver ingen annan göra det för mig heller.
Anyway, bortsett från att det här är ett av mina längsta blogginlägg på länge, så vill jag inte predika. :) Uppmuntrar dock alla som är nyfikna om ekologiskt tänkande att
läsa om ämnet. En av mina favorit bloggar,
Grön i Åbo, har så många smarta tips och idéer om hur man enkelt kan leva ekologiskt, speciellt
detta inlägget är guld. Filmen
Cowspiracy på Netflix som jag tidigare tipsat om var den som fick mig att bli vegetarian och här är ännu ett
toppen inlägg som fick mig att fundera över djurens rättigheter. Tycker det helt enkelt inte går att prata om klimatförändringen utan att diskutera o tänka på vad vi stoppar i oss.
Uppskatta maten ni har på tallriken och fundera efter hur den hamnat där.
Peace :)
