Nu är det nästan en vecka sen min tonsilloperation och än så länge känns det ganska likadant som dag ett. Hoppas på att det snart vänder så man kan sluta känna sig uttorkad, uttråkad och undernärd.
Det jag borde fixa nu är mina Helsinki Design School hemuppgifter. Det är skola igen på fredag och lördag och jag hoppas innerligt att jag ska kunna gå. Har egentligen sjukledigt tills nästa veckas tisdag vilket innebär att det ännu kan kännas si och så på fredag. Läget just nu är ju det att jag inte ännu kan prata ordentligt, eller svälja, äta, dricka. Så hoppas innerligt på det bästa!
Håller på att designar ett vardagsrum och går igenom vilka material, färger osv ska finnas med. Det är mycket att tänka på men väldigt roligt, och ganska utmanande! Jag ska också göra en uppgift med fokus på belysning, otroligt viktigt i ett rum men även det ganska svårt. På fredagen är det också meningen att vi ska få feedback på våra första hemuppgifter; vårens inredningstrender och en moodboard. När jag lämnade in kände jag mig nöjd och glad men nu har osäkerheten och nervositeten krypit fram. Egentligen bryr jag mig inte om vitsord, men jag vill ju jätte gärna få bekräftelse att jag har ett öga för dethär och att jag kan någonting.
Nu ska jag sluta stressa, läste precis ett ganska intressant inlägg av Blondinbella som skriver att hon väljer att inte känna prestationsångest. En läsvärd tankeställare. Allting är ju relativt och folk har kanske olika nivåer av stress, en del stressar mera en del mindre. Vissa kanske stressar bara för att de känns att man måst, för då har man någonting viktigt på gång. Själv tycker jag att stressen nog fungerar bra som en spark i baken, som en drivkraft. Men ibland tycker jag att vi överpresterar här i världen, särskilt kvinnor. Men det är nästan ett inlägg i sig.
Snart kommer min mammi hit med glass och ispåsar, weeehaa! Därav en bild på henne och en bild hemma från min mammi *hjärtemoji*
