Spring break är över och det är tillbaka till rutinerna. Mina rutiner började lite väl slött då jag fick feber och halsont men fick snabbt antibiotika som hjälpte så jag hade väl någon bakterie i halsen som orsakade febern.. mhm, väldigt intressant haha.
Blev och fundera lite nu när jag varit här i Usa i nästan 7 månader att vad jag tycker är bra och dåligt här jämfört med Finland. Det är ju bara min synvinkel och jag kan ju inte säga att hela usa fungerar på samma sätt men här är några saker jag tänkt på och som jag saknar hemifrån eller tycker att är annorlunda. Blev ganska långt så fyller i med lite random bilder.
♥ Transportation. Kort sagt; har du inte bil så åker du inte någonstans heller. Nu bor jag ju i Utica som är ett litet ställe och campuset ligger en god bit utanför 'centrum' och andra ställen. I början gick vi ju till Walmart för att handla men det tog ca 40 minuter envägoch då var det kortaste vägen för att komma till någon sort av underhållning. Många av vägarna saknar också trottarer eller överhuvudtaget rum för att kunna gå så man skulle känna sig trygg. Däremot är tex. Boston och New York bättre när man kan ta subwayn och Boston är en härligt kompakt stad så man kan lätt gå överallt.
♥ Mat. Precis som alla vet så är maten oftast ohälsosammare i usa. I regel tycker jag att all mat är antingen saltigare, fettigare eller sötare än vad det skulle vara hemma. Det som är bra här är att det finns mycket att välja mellan och det är billigare. Men annars är nog finskt hemlagat det bästa.
♥ Nattliv. Haha, tänkte att det skulle vara roligt att skriva om dethär även om skillnaderna inte är så stora, men det finns några små olikheter.
Här får man ju inte dricka lagligt före man är 21 men en del klubbar kan ha +18 kvällar då också de yngre kan delta men de får inte beställa dricka i baren. Barerna stänger vid 2 men jag som börjar bli gammal (höhhöh) tycker att det egentligen är ganska skönt, jag menar hur ofta är det roligt mera halv 4 på natten när fötterna värker och alla bara ser ut som zombies..? Killarna här frågar alltid om det får dansa med en; hemma så dyker någon bara bakom ryggen på en eller så kommer ingen nära före de haft en öl för mycket..
♥ Människor. Här är folk väldigt pratglada och jag älskar det. Det är inte som att alla pratar hela tiden och det går att undvika small talk också när man inte känner för det. Men jag tycker det är dom små sakerna som gör det och bara att få dela ett "good morning" med någon man möter eller när man får en komplimang av en främling gör att man blir så glad. Idag sa en kvinna som råkade gå emot mig att vilken fin färg på tröjan jag hade, att den färgen passar så bra till mig. Ingen aning vem hon var men hon bara sa det hon tänkte högt och gjorde mig glad. Här vågar jag också fråga hjälp av främmande för att inget är en dum fråga och du får alltid ett svar i alla fall (inte ett buttert "Emmä tiiä" haha.) Här ser ingen heller ner på dig vad du än har på dig och mitt självförtroende har aldrig
varit bättre än här. Ingen bryr sig vad du har på dig och bestämmer du dig för att klä dig lite extra en dag så får du inget annat än komplimanger istället för "oj vad du har fixat dig..". Och här går det flesta ändå i mysbyxor men ändå kan du gå i din kjol och knäppta skjorta utan att någon stirrar ögona ur sig. Men som alltid så finns det nog buttra och fräcka människor här också, men andan här är överlag lite mer tjolahej och gladare än hemma.
♥ Universitet. Här har jag mycket åsikter så bear with me (eller skippa). Jag kan ju bara jämföra mina upplevelser i marknadsföring i Åbo och i journalism/public relations i Utica så ta inte mitt ord som lagen.
Vill nästan säga att allt är bättre här. Det kanske låter lite överdrivet och det är svårt att se brister när man inte sett något annat men nu förstår jag verkligen de som varit på utbyte och kommer hem och säger hur oinspirerande Hanken är, tyvärr. Klasserna här är småa, max 25 studerande oftast, vilket gör att man får väldigt bra personlig feedback av professorerna. Hemma kan vi vara allt från 10 till 130 men jag känner att man oftast bara föreblir en siffra, en robot som lämnar in uppgifter och läser böcker och får vitsord men ingen aning vad vitsordet baseras på eller hur man kunde utvecklas personligen, eller vad ens starka sidor är. Här får jag tillbaka varje uppgift eller uppsats jag gör med anteckningar om vad jag gjort bra och vad jag kunde förbättra. Vi diskuterar i klasserna och stämningen är oftast väldigt avslappnande och lärarna lär snabbt allas namn, ett tecken på att man faktiskt diskuterar och lär känna varandra och ger en bra bas för att man vågar dela sin synpunkt. Hemma i Åbo får jag bara gissa varifrån alla utbyteseleverna kommer ifrån baserat på deras accenter, inte en chans att jag skulle lära känna en endaste en per namn. Här har jag faktiskt fått vänner i klasserna och folk frågar om Finland och vill veta mer. Lärarna frågar vad jag gör på ledigheterna och är nyfikna om hur vi trivs. En av mina professorer vill bland annat komma till Finland till midsommaren för att se hur ljust det är och festa hela natten; haha, ett tecken på hur varm andan är i klasserna. Här har jag har professorer som vill hjälpa mig med min CV eller frågar om jag behöver hjälp. Jag har aldrig fått en sådan skol- egoboost som jag fått här då jag fått höra mina styrkor, som att jag skriver bra eller att jag delat en bra synpunkt. Professorerna vill veta våra drömmar och vill hjälpa oss nå dem, oberoende om det är marknadsföringschef för Nike eller kommunikations ansvarig för lokala hälsostationen. Här känns det att dom vill det bästa för oss, inte bara att vi blir färdiga och utexaminerade. Hemma känns det antingen som "jaa-a du ska nog bli färdig nu så snabbt som möjligt (så vi kan få pengar för att du är utexaminerad)" eller som "jaa-a, tävlingen är nog hård där ute så det gäller nog bara att vara aktiv (dvs. lycka till bara)". Kan inte heller förstå att ett så praktiskt ämne såsom marknadsföring inte går igenom design program såsom Microsoft publisher, Indesign eller Photoshop som kan vara behändiga när man vill göra affisher, broshyrer, reklamer eller att vi inte har praktik eller "fieldwork" som en del av utbildningen där man bekantar sig med arbetslivet och får möjligheten att skapa kontakter. Suck säger jag bara trots att utbildningen i Finland annars har en mer än bra nivå.
Jag tror det får räcka även om det finns många saker som är lite annorlunda, vissa saker bättre och vissa saker sämre än hemma. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar